Väljer att skriva detta här ist för på facebook av många anledningar. Men den största är väl att här måste man aktivt gå och titta om man får de inte upptryckt i sitt face.

Dagens jävla i-lands problem. Ingen kan väl vid det här laget missat att jag i sep drar till thailand haha. Men saken är den att vi har ju inte planerat ett skit inför resan. "tar de som de kommer", men första veckan har vi iaf bestämt oss för att vi ska bo på hotell. Lär väl bli i bangkok eller nära bangkok då vi kommer landa där. MEN jag har aldrig vart i thailand tidigare och inte bejb heller så ingen aning om vad man ska ta för hotell. Suttit och tittat runt lite men efter att ha kollat på ca 20st inser man snabbt att allt ser fan likadant ut, iaf på bild. Så tänkte har någon av er något bra tips på ett relativt billigt, något lyx behövs inte, men ändå mysigt hotell i bangkok eller i närheten?!?!

Fan vad jag saknar min psykolog just nu :(. Men men, ...Vore så skönt att bra gå dit och prata av sig, händer så mycket i skallen. Frågan är om hon kommer förstå?! Less, men jävligt glad ändå! Tur att man har saker i sitt liv som gör att de jobbiga blir lite lättare att ta sig igenom. HUR ÄR DE MED ER IDAG?

Det får blir de sista ni hör av mig innan kvällen! Nu är lunchen slut och det är dags att jobba ett par timmar till.

Lite orolig måste jag erkänna, har bara ett samtal hos psykologen innan resan. Efter resan vet jag inte alls hur det kommer att bli. Hon har ju rekompenserat två st "behandlingsformer", två olika sorters gruppterapi + individuell terapi. Men problem 1, vilken av dem ska man välja? Problem 2, som är de största problemet. Hur i helsike ska jag få det att fungera med jobbet? Gå på samtal några gången i veckan + en heltidstjänst går inte direkt hand i hand. Rädd att jag ska behöva sluta helt, och det vill jag inte! Det känns som om snubbla precis innan mål linjen. nu när jag kommit så långt, ska jag bara ge upp allt då? Hon sa att går ja på dessa samtal kanske jag kan bli "frisk" på några års tid. Alltså går det att bli "frisk", det är inte en "dödlig sjukdom". Även om de känns som det för min del, då den håller på att äta upp hela min hjärna. Nej det är verkligen något jag måste ta tag i när jag kommer hem från resan. Tänka ut hur jag själv vill hade, prata med jobbet osv. För självklart vill jag bara vara som alla andra. Inte gå runt med en massa jävla idiotiska tankar i huvudet som hela tiden stoppar mig från att nå mina mål här i livet. Kanske borde läsa om den där boken, "mattillåtet" en super bra bok, funkar både för de som ej äter, som äter "för mycket", som har en familjemedlem med problem osv. En bra bok helt enkelt! Läste den för ett par år sedan, kanske dags att leta fram den igen och ta tag i det här. Om de så ska behöva bli på egen hand...

Om det är sommaren eller fågel kvittret som gör de (hur låter de där egentligen?!) vet jag inte men jag vill bara skrika ut LYCKA! För det är precis vad jag känner just nu. Dessutom tvivlar jag på att de har med fåglarna och solen att göra, för solen värmer så pass att jag får svimnings anfall för mindre när de kommer fram, och fåglarna stör jag mig på när jag försöker sova hah.

Som jag skrev i tidigare inlägg förut så har jag ju minst sagt lite problem med det där med portioner på mat och maten överhuvudtaget. Jag vet hur mycket jag bör äta, men de betyder inte att det funkar så i praktiken. Idag var ett klockrent exempel.

Mitt personliga mål är att må bra, inte så konstigt kanske. Men hur kommer de sig att vägen dit kan vara så svår. Missförstå inte, jag mår bättre, bättre än jag gjort på länge. MEN, det finns alltid ett MEN. Att jag och min kropp är fiender är inget nytt, varken för mig eller de som känner mig. Så nu ska vi (jag och kroppen )jobba på detta genom att börja ändra mina vanor, och fixa lite i livet.

Det gick bra hos läkaren. Tog inte lång tid alls, men ja fattar inte. Hon frågade - " så har ni kommit fram till något"?. Men vafan, det borde väl hon om någon veta. Vad ska jag annars dit att göra om hon ändå inte håller sig uppdaterad?!

Hemma igen från psykologen, det gick bra. Det var skönt att få kräkas ut allt som hänt den senaste tiden. "Du verkar ha en vis irritation i rösten när du pratar om det här". Jag visst, irritation är de mista man kan kalla det för. Men vet inte om det är på hur jag själv hanterar hela situationen eller om hur alla i min närhet hanterar det hela. Men men, det som sagt det var skönt att få prata av sig. Nu är det två veckor till nästa gång och jag fick med mig lite att ta hem och fundera på tills nästa gång. Känner mig nästan lite tom nu ...

Skickat in papper iaf om att få visum nu, får la se hur lång tid de tar innan man får svar ang detta.Snart hoppas jag, om jag ens får ett. Jävlar mitt hår var så stort och slitet när vi tog fotot så de fick inte ens plats på det lilla passfotot *ASG*. Blir väl nekad direkt pga att man ser galen ut haha.

Sitter och tänker tillbaka. Varför älta liksom?! Aja skitsamma för nu är de redan försent och jag kan inte låta bli. Idag får de helt enkelt vara en sådan dag. En tillbaka blicks/ältar dag. Tänker på allt som hänt, hänt sedan jag var 15. Det har hunnit hänt så mycket under dessa år så jag knappt själv har någon större koll på det.

Hemma igen, samtalet gick bra... Fick deras akut nr om de skulle vara något.. Nu ska ja mysa lite med killen och fixa lite mat, hörs mer imorgon-.

Sitter hemma i soffan, har precis fått kroppen att lugna ner sig. Eller jag trodde det i alla fall. Vaknade 06,20 imorse med en kropp i panik. Som jag sagt i tidigare inlägg så har ju mina nätter den sista tiden inte direkt vart avslappnade. På morgonen när jag vaknat har jag drömt mardrömmar och det känns som någon misshandlat mig inne från.

Imorgon är det dags igen, nytt samtal med psykologen. Fortsätta gå igenom alla frågorna vi började med sist. Man märker verkligen att man kommit igång nu. Humöret går upp och ner, håller på att drunkna i mina egna tankar, och drömmer "mardrömmar" om min vanliga vardag. Känns som om jag sprungit maraton när jag vaknar på morgonen eller när jag fått lite sömn mitt på dagen. Vaknar med en härlig känsla av panik och ångest. Lördagen var helvetisk, och jag hade bara lust att försvinna helt från planeten. Det är väl de negativa med hela det här, man drar upp så mycket skit som man länge försökt att glömma bort helt. Panik attackerna, panik gråten osv kommer allt oftare. Ja låter underbart eller hur?

Att komma in med gråten i halsen kanske inte är den bästa starten. Men och andra sidan är de en jävligt bra isbrytare. För när man redan är i de stadiet är man kommer in i ett rum är det svårt att ljuga när någon frågar dig

Ni kanske undrar om jag slagit mig i huvudet eller något nu. Men jag känner att det är dags för lite "uppmuntran" i denna gråa blogg värld jag skapat runt mitt liv. Har fått min 4:e, japp 4:e tid nu. Känns både bra och skit jävla läskigt om jag ska vara brutalt ärlig. Men det är dags att ta tag i det här nu. Så har nu tre tider under april månad och en i början av april. Låt "läkningen " och förändringen börja!

Symtom

Ett av de viktigaste tecknen både vad gäller beroende och missbruk är att du fortsätter dricka trots att det får negativa följder.

Andra symtom på att du är beroende, eller är på väg att bli beroende, är:

• Ökad tolerans – du tål allt mer alkohol.
• Abstinenssymtom – du får svettningar, blir darrig, får ångest och hjärtklappning.
• Återställarbehov – du känner ett sug efter att dricka dagen efter och mår bättre av det.
• Minnesluckor – du minns inte allt som hänt.
• Merbegär – en liten mängd alkohol skapar sug efter mer.
• Kontrollförlust – du dricker oftare eller mer än du tänkt.
• Lättväckt alkoholbegär – du blir sugen till exempel när du ser eller tänker på alkohol.
• Förnekelse – du förnekar ditt beroende inför dig själv och din omgivning och hävdar att du har kontroll.

SLUTA HETSEN!

• Kom underfund med vilka tankar,känslor och situationer som sätter igång ät beteendet.
• För dagbok över ditt ätande. Inte VAD du äter utan VARFÖR. När du lär dig känna igen det negativa ät mönstret ska du träna på att förändra det.
• Bryt medvetet tankarna som styr dig. Tänk på att det är DU som bestämmer, inte maten, känslorna eller situationen. Tänk att du KAN göra något annat ist.
• Tänk i förväg ut alternativa beteenden att ta till när impulsen att hetsäta kommer.
• Är de ohanterligt ändå? Ta kontakt med en specialist för ätstörningar.

KÄLLA: