Plastic fantastic
Plastic is it all that fantastic?! Funderat lite på det här över plastik operationer, HOT or NOT?! Det är ju ett jävligt lätt sätt att "bli av med problemet snabbt" på iaf, men det är för jävla dyrt, och ser man egentligen så bra ut när man blivit åtstramad överallt? Finns det en gräns för när det blir för mycket?
Positiva saker :
- Man slipper gå runt missnöjd
- Man slipper exempel viss tråkiga saker som diet/träning
- Snabba resultat
- Man kan i princip fixa vad som helst på kroppen
Mm.
Negativa saker:
- Ajajaj under läkningen
- Dyrt så in åt...
- Infektionsriskerna
- beroende framkallande?
- Misslyckat resultat
Mm.
Så här skulle man kunna göra:
Men helt ärligt, njae har varken pengarna eller lusten att göra en hel renovering av min kropp. Men kul att leka med tanken på hur man skulle se ut efteråt haha.
VAD TYCKER NI OM PLASTIKKIRURGI?
Annars finns ju alltid det här alternativen:
- Strumpa i bh´n , byxan
- Korsett
- Diverse inlägg för rumpa osv
- Dra in stumpbyxor
- Träna
- Sluta äta godis
Eller de enklaste av alla: VAR NÖJD MED DIG SJÄLV :)
.
Så sant som de är skrivet
Fick ett himla bra råd i kommentars fältet idag:
Nej jag ska inte försöka vara glad! Jag ska göra mitt bästa för att må bra och vara glad på riktigt! Inte bara några timmar per dag, utan mesta dels av min vakna tid!
" "Försök" Inte vara glad om du inte är det. Låt även negativa känslor komma och kännas. De behövs lika mkt som att man ska vara glad tror jag.."
Och visst är de sant, för att det skall bli balans och för att man ska kunna må bra så måste man även tillåta sig själv att må dåligt ibland.
Men när det går till den gränsen att man inte längre vill må dåligt, man vet inte varför man mår som mår, och man känner sig bara hjälplös. Vad gör man då?
Jo man försöker spela glad, man blir helt plötsligt världens bästa skådespelare. Men vad hjälper det egentligen, för förr eller senare kommer de tillbaka och biter en hårt i röven. Som en bomb från klar himmel, de räcker att någon petar på en, tittar på fel sätt, eller säger något så faller man samman i en liten obetydlig hög.
Men när det går till den gränsen att man inte längre vill må dåligt, man vet inte varför man mår som mår, och man känner sig bara hjälplös. Vad gör man då?
Jo man försöker spela glad, man blir helt plötsligt världens bästa skådespelare. Men vad hjälper det egentligen, för förr eller senare kommer de tillbaka och biter en hårt i röven. Som en bomb från klar himmel, de räcker att någon petar på en, tittar på fel sätt, eller säger något så faller man samman i en liten obetydlig hög.
Nej jag ska inte försöka vara glad! Jag ska göra mitt bästa för att må bra och vara glad på riktigt! Inte bara några timmar per dag, utan mesta dels av min vakna tid!
WOHO VISUM KORTEN ÄR TAGNA NUU!
URK...
Ska försöka va glad, det här känns så jävla onödigt. Ingen lust att snacka om de heller, fattar ju inte ens själv. Vet att någonting är fel. Vet vad som gör de värre, men vet inte vad som är grund problemet. Har bara lust att rymma, vill inte att de i min närhet ska behöva tänka på det. Behöva vara oroliga, varför skulle dem?! De är bara jag som är en stor missuppfattning, missuppfattar ju fan tom och med mig själv...
Min uppskattning till er!
Fick mig en liten reality check igår tror jag när jag läste sångaren Peter Steele i type o negativ påträffats död den 14 April i år. Om detta nu är sant eller ett PR-trick denna gången lär vi snart få veta. Men jag misstänker att detta är the real deal denna gången, tyvärr.
.jpg)
I "min värld" har alltid kända människor och andra människor som man sett upp till vart som nästan odödliga. Det finns liksom inte att även det kan gå bort en vacker dag dag. Dom som sagofigurer som alltid kommer finnas och leva vidare, och visst kommer de det. Men inte i levande form dock.
Men i alla fall , det jag fick som en liten reality check var i alla fall att vi måste sluta att ta så mycket saker förgivet här i livet. Sluta förvänta oss att folk vet att vi älskar dom, och bryr oss exempelvis. För vilken dag som helst kan man bli på körd av en buss, ramla och slå upp skallen eller träffa på fel person på stan. Visst kanske låter jätte hemskt, men de är fan bara sanningen. Ingen vet hur länge vi kommer leva,eller ha visa personer i våran närhet. Så varför inte ta för vana att säga/visa det vi tycker och tänker? Visa våran uppskattning mot andra, för vad dom gör, och bara för vilka dom är. Hellre ge en blomma för mycket, säga att vi bryr oss om, uppskattar dem osv ,än att en dag stå där och önska att vi hade gjort de när de redan är försent. Ångra oss för att vi inte vågade eller orkade visa våran uppskattning.
Jag kan till 100% att jag uppskattar och älskar alla er i min närhet som funnits där speciellt den senaste tiden. Ni har fått mig att bli gladare känna mig mer uppskattad, älskad och positiv än vad jag gjort på många år.
Ni har en stor plats i mitt hjärta och det kommer ni alltid att ha vad som än händer.
Vi oxå passa att säga MIN MORFAR ÄR COOLAST O DEN BÄSTA MORFAR MAN KAN HA!
ROCK ON! DU E GRYM!
Inne på dag 3 med huvudvärk...
Då var vi inne på dag 3 med huvudvärk! Fucking lövly! Förutom detta känns de bra, fick ju som ni kanske sett i tidigare inlägg ett CP/damp anfall i duschen igår, blev så jävla förbannad när jag stod där i min ensamhet och tvättade håret och tänkte. Men de var skönt, skönt att få bli riktigt jävla förbannad, lättare att släppa taget och gå vidare då:). Kommer förmodligen få flera sådana anfall när jag börjar gå hos min Psykolog men men, de tar vi då. Detta är iaf ett steg i rätt riktning och de känns för jävla bra!
Lunch nu iaf, sedan är halva dagen avklarad! Längtar hem, bygga en koja i soffan med täcken och krypa ner och gömma mitt onda huvud.
Tors-fre är vi lediga iaf :) skönt! Då blir de hundar, shopping, party och sova! Hur niceigt som helst.
Önska dock att de var tors redan nu, men men de är bara denna dagen som förövrigt snart är avklarad samt
morgondagen kvar nu!
Luncha
Nästan så jag ber om ursäkt, men ja. Fick en liten känsloattack igår, tyvärr så verkar hänga kvar idag med.
De är nästan som en stor klump i magen, eller nej klump är fel ord. Mer som en stor sten som tynger ner. Men något måste jag säga, tack så oerhört mycket för att jag fick prata av mig igår. Även om de kanske är svårt att förstå för andra. Saken är även den att jag pratar inte gärna, vill inte tynga andra med mina tankar och problem, samt de känns bara dumt. Hur skulle jag kunna förklara så att någon annan förstod?! Dessutom vill jag inte ha någon annan pekfinger i blandat i mitt liv. Men tack ändå, tack!
Ofta vill man skylla på allt i sin omgivning att de är de som är felet, men de vill jag inte göra. För jag vet att de egentligen inte handlar om det denna gången, de handlar endast om mig, och min inställning. Därav är det den jag måste ändra, måste våga, måste sluta ställa kraven på mig själv. Kraven jag vet att jag aldrig kommer kunna leva upp till.
Nej men nog om detta, nu är de fan dags att vara lite roooolig!
Så hur var helgen? Jo de var toppen :) promenad och latte på stan, lite mindre shopping till mig och luddet, nya underkläder samt lite tröjor till honom. super niceigt värre! Lite fönstershopping på skärholmen på söndagen. Så på tors ska vi dit igen och shoppa på riktigt haha, hitta både skor kläder och massa annat skojsigt! Ska även se om man kan hitta något att ha på sig på fredagens äventyr... ;)
Nej försöker dra upp något ikv :)
Reality check 1.
Vakna upp på soffan och insåg att jag gett mg själv en ordentlig reality check. Just känner jag noll, inte en känsla. Varken glad ledsen hoppfull, eller ja... Hoppa in i duschen och sitter nu på soffan som en zombie och önskar att man bara kunde stänga av hjärnan.
Varför är de så, man är så rädd att man ska förlora att man inte ens ger sig efter vinsten? De är lättare att säga att man sket i det, än att säga nej jag testade och jag hamnade på sista plats. För egentligen är de väl bättre att förlora och försöka än att inte försöka alls? Men försöker man inte ens, då vet man inte vad man missar, eller hade chansen att vinna. Testar man och förlorar vet man vad man kunde haft, och då känns förlusten ännu större.
*suck* Jaja, vad ska man göra. Man kan inte gå igenom hela livet heller som någon som aldrig vågade satsa. Utan att ge sig in i det grymma spelet, och går man in för man räkna med ett antal förluster för att en dag kunna vinna. Men frågan är hur många försluter man klarar av efter varandra. Hur många förluster det är värt att gå igenom för att i slutändan eventuellt kunna vinna de stora priset.
De är sådant här som gör att jag blir så less på mig själv. Någon dag måste man varken sig man vill eller inte, om inte för dom i min närhet så för mig själv. Men desto mer man satsar, desto hårdare blir fallet på vägen ner. Elller? De är inte säkert att man kommer falla, de är de. Men rädslan för att de stoppar nästan mer än drivkraften framåt för ett kanske.
Prestations ångest, eller något annat dumt? Rädd att en dag vakna upp och inse att de var precis som innan? Kanske de, frågan är, vilken dag ska de bara kunna bli fuck it, de löser sig, de blir som de blir...
Utkast: Mars 17, 2010
Galet mycket känslor just nu, både bra dåliga, fina, otrevliga, såna som rent och sagt suger, och sådana som får en att bara vilja hoppa upp och ner. Sedan när man får frågan : finns de något du vill prata om? blir svaret nej...
Har ingen aning om vad som händer, känns som om man är 14-15 igen. Noll koll på kropp och själ, vet inte om man är glad ledsen, arg, normal, lite seg bara, överlycklig eller bara helt fuckt up!
Visst skulle jag gärna kunna prata, men vad skulle jag säga? Var skulle jag ens börja? Finns de ens ett problem? Eller vill jag bara skrika "Wohoho de börjar ta sig".
Lägger ner så mycket energi på saker som känns helt onödigt, jag kan inte styra över andra folks beteende. Det får ju göra vad det vill med sina liv. Vuxna människor, kan förhoppningsvis ta mogna vuxna beslut, och när det inte kan de är de egentligen inte upp till mig heller att lägga mig i och ta deras beslut åt dem hur gärna jag än skulle vilja göra de. Nej nu får de vara slut på mina mamma fasoner!
Men från en sak till en helt annan, ska försöka ta mig och gubbe i kragen snart. Mycket fix ju! Men vi är ju sämst på sånt, planerar en sak men de blir sällan genomfört när de ska...
Måste boka tid hos tatueraren, bestämma datum, samt åka förbi en resebyrå.. Herregud låter som jag planerar ett giftemål, men så roligt ska vi inte ha de haha. Nejnej, men mycket "små saker" att ta tag i nu.
Nej usch skit fan..
knappt lust att dricka kaffe med mjölk längre...
Frustration
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, det finns inte en ända artikel värd att kommentera ute på nätet så öppnar min hjärna för er ist...
Känner mig så jävla miss anpassad i skallen just nu, lite de som är charmen kanske, jag kan helt enkelt inte bete mig som en normal människa. De spelar ingen roll hur många skolkuratorer och terapeuter man går till, jag kommer ändå inte kunna anpassa mig till verkligheten som den är.
Jag blir förbannad, ledsen, besviken, sårad, förvirrad och de är en känsla jag känner igen allt för väl. Men snart skiter jag i det här. De är bara köra på, vara glad, varför ska jag ens lägga ner en massa energi på folk som ändå aldrig kommer att ändra sig/lyssna på de jag säger. Kan inte folk bara fatta att jag ser bara till mitt eget bästa, och till deras. Jag vet de låter helt jävla sinnes, men de berörda förstår vad jag menar...FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN i jävla helvete!!! jag pallar snart inte den här skiten mer!
Who died and made you god
This time you've gone too far
I think it's time for you to understand: this is war
This time you've gone too far
I think it's time for you to understand: this is war
Bara en massa tankar?
Fungerar datorn igen, haft problem mest hela dagen med den här skiten! Men nu äntligen ska den funka igen...
Har lite smått dåligt samvete, hinner inte med allt jag skulle vilja. Vill träffa vänner men är trött, och vill inte att grabben ska behöva sitta hemma själv dagarna i ända heller. Jävla f*tt dilemma. Så mycket skit som rusar runt i skallen just nu, precis som vanligt på mig. Har bara lust att dra här ifrån, SJÄLV, ingen mobil, ingen jävla facebook, inte ett piss... Bara åka och skapa mig själv en ny verklighet... Visst låter de tragiskt?! Men jag känner bara att jag behöver komma bort. Men jag vet, kan inte ens förklara de för mig själv, hur fan ska jag då kunna förklara de för någon annan utan att de uppfattas fel? Jag bryr mig!!! Jag bryr mig om er alla, men jag vill liksom bara krypa ihop i en liten boll och vara ensam ett tag. Inte för att jag mår dåligt, inte för att jag är ledsen, utan för att jag har ett behov av det. Av att bara vara, bara bara vara... Ja vet de låter skumt, och nu har jag ingen aning om vad ja skrivit för den delen heller. *suck*
Jag vill inte verka taskig, men jag vill bara vara...
En sak till!
Nej jag är inte arg, jag är bara allmänt less! Ta dig i kragen för fan!
Godmorgon
Fredag då! Äntligen, har inte känt mig så här omotiverad på länge, och det märks på kroppen både fysiskt och psykiskt. Men men, de är bara att göra de bästa av situationen. Funderar på om man kanske skulle börja gå hos en terapeut igen? Gjorde ju det ett tag, men de gick inte så bra. Men väntar nog med de till sommaren, kanske blir värsta happy me, happy woohoooie så fort de börjar bli ljust igen.
Hoppas ni alla har en underbar fredag iaf! Det ska jag iaf förska att ha :)
Kontroll
Jag inte ens tänka klart tanken innan jag avbryter mig själv "NEJ!!!", och så dyker nästa tanke upp "-men om jag.." och så hinner jag inte längre förens jag redan innan jag tänkt klart "NEJ". Nej, mitt eget huvud låter mig inte ens tänka klart mina tankär i full konflikt med sig själv. Kanske ska man bara ge upp och gilla läget? Eller kämpa på?! Ska jag låta de jag "kämpat" för i tre år falla ner i där det hör hemma? Ja, borde jag svara här. Men jag vill inte göra de. Jag vill bara kunna ha kontroll över det!
forever ever?
Känner total flum idag, känner som tårarna ligger och trycker i ögonen, men jag vet inte varför?! Egentligen, why? Någon gång känt så, sorgsen? Men du vet inte varför? Står väl lite i valet och kvalet om jag "orkar" ta upp kontakten med en gammal vän, eller två. Vet inte om de beror på det.
Vänner som jag tycker om oerhört mycket om, men redan tidigare i mitt liv många gånger funderat på att säga upp min bekantskap med, och nu när jag i princip är där vet jag inte om det är det jag vill. Vänner som får en att må bra, men samtidigt får en att må så pass dåligt så man inte vet om det är värt de. Vänner som gör så pass mycket för sin egen vinnings skull att jag inte vet om det är värt de. Värt att låta dem dra ner en i deras skit.
Men vänner är alltid vänner,och blod sägs vara tjockare än vatten. Men båda dessa kan jag i fråga sätta. Vill man vara vän med någon som egentligen bara tänker på sig själv? Som försöker hitta varje chans de kan att vinna något alla situationer? Eller en vän som bara får en att må dåligt som man ändå håller kär. Det kanske inte låter som ett tufft val, men tro mig de är de.
Friends forever, forever ever?
Lite tankar om vuxen livet bara...
Okej, jaja jag vet den här låten kanske börjar bli lite uttjatad på bloggen nu. Men så fort jag lyssnar på den som kommer verkligen min skalle igång. Så mycket tankar som snurrar runt i 130 liksom. Det händer ju ganska mycket i mitt liv nu, eller mycket var väl kanske att ta i från tårna men de händer saker som är viktiga för mig iaf.
Den får mig att tänka tillbaka i tiden, tillbaka till alla personer och stunderna man saknar. De är mycket sånt nu, mycket saknad. Tagit upp kontakt med en gammal vän, vi sitter och mailar fram och tillbaka. Berättade att from feb blir jag sambo på riktigt hah, inte bara bor hos grabben med min resväska utan skriven, och alla mina prylar flyttar över. Oj vad de känns på riktigt heöt plötsligt. Visst jag var sambo tidigare också i ett tidigare förhållande. Men vi träffades när jag var 16, var tillsammans i nästan 4år. Men på den tiden var det inte riktigt samma sak. Visst det var seriöst och så, men nu, denna gången är de hej hopp vuxen liv som gäller. Hah, inte hej hopp hemma fest utan päron varje dag. Shiiit vad tiden går fort! Det var inte alls länge sedan de känns de som, men ändå har jag vart tillsammans med grabben i över 1år och lite till...Så hej vuxen liv här kommer jag!!! Med huvudet före och hoppas på att jag inte krasch landar.
Nej men det ska nog gå bra, bara inse man är inte 15längre hah, man kan inte leva som man gjorde då. Någon gång måste man växa upp, även jag. Man är väl på god väg men har en liten bit kvar ;).
Vänner som man saknar, ja, man har väl kanske egentligen bara sig själv att skylla? Mm nej men jag ska ta tag i det. Försöka bli bättre på att hålla kontakten. Men de är väl en av de sakerna jag inte gillar med vuxen livet. Alla skaffar nya egna liv, blir sambos, skaffar barn och helt plötsligt finns de ingen tid över till att ses. Man hamnar i olika faser, en annan är ute på krogen, medans polaren måste sitta hemma och byta blöjor på en skrikande unge.
Jaja men de är väl så att växa upp kanske?
Har du någon spec låt som din hjärna att gå på hög varv?
Mitt 2010
Mitt 2010, de skulle bli så bra hade jag bestämt mig för. Men redan nu tre dagar in på de nya året är jag redan omotiverad och saknar ork i kropp och själ. Jag fattar inte! Varför blir de så ? Är de jag som gjort valet att må så här eller är de något annat, och om jag gjort valet varför kan jag då inte bara sluta och hoppa och vara glad? Så är de mig de är fel på ? Eller är de alla i min omvärld? Hmmf har en känsla av att det är det förstnämnda som är svaret, men de tänker jag inte inse! Dock känns de högst osannolikt att de är fel på alla runt om, men you never know. De kan ju faktiskt vara så!
Nej men ska verkligen försöka, försöka att inte tömma mig själv på livsviktig engergi på det här. Det är inte första gången, och det gör de inte bättre, inte första gången jag lägger ner all denna energi på de här. Och till vilken nytta? Det gör det inte saken så mycket bättre, kanske tom värre! Jag vill bara vara som alla andra, fast ändå inte. Men jag vill iaf till en liten del vara de. Bara en liten del av mig,.. Nej jag orkar inte riktigt. Som sagt det är bara dag tre än så länge, jag har ett helt år kvar på att träna på att bli en "normal" männsika. Typ, Fuck it!!
Nej ska vara en liten positiv brud nu! Go 2010 go! LETS FUCKING DO THIS!!!!!
Nej men ska verkligen försöka, försöka att inte tömma mig själv på livsviktig engergi på det här. Det är inte första gången, och det gör de inte bättre, inte första gången jag lägger ner all denna energi på de här. Och till vilken nytta? Det gör det inte saken så mycket bättre, kanske tom värre! Jag vill bara vara som alla andra, fast ändå inte. Men jag vill iaf till en liten del vara de. Bara en liten del av mig,.. Nej jag orkar inte riktigt. Som sagt det är bara dag tre än så länge, jag har ett helt år kvar på att träna på att bli en "normal" männsika. Typ, Fuck it!!
Nej ska vara en liten positiv brud nu! Go 2010 go! LETS FUCKING DO THIS!!!!!
.
De snurrar på bra mycket i mitt lilla huvud just nu, tankar om livet och framtiden avlöser varandra, och lite då och då tränger sig någon random tanke in och avbryter allt.
och ena sidan känns det ju så super bra, men och andra sidan känner jag känslan av oro. Inte för min egen skull utan att att mattan en dag bara ska slitas bort under mina fötter och jag flyger pladask rakt ner i golvet med huvudet före. Jag känner mig så "töntig" men jag går fortfarande med en vis oro i kroppen som inte går att bara lämna bakom sig. En obekväm räddsla jag inte kan göra något åt, som ingen av oss kan göra någonting åt. Är de inte konstigt hur folk man inte känner kan ha en så stor inverkan på ens liv?!
Städa lite idag, ibland önskar jag att jag inte gjorde sånt. Ibland ska man bara hålla sig till sitt. Inte röra runt i saker och ting... Men de kommer ju behövas ta tag i så småning om vilket som. Men just nu känner jag inte riktigt att jag är upplagd för allt man kan finna om man tittar på ställen man vanligtvis inte tittar. . . Ja det är väl inte hela världen egentligen men men...
Måste börja ta tag i och ta hand om kroppen nu med... De suger u sten hårt!
Besviken
Ja jag är jävligt besviken, besviken på mig själv. Att jag lägger så mycket vikt i saker och ting och att jag faktiskt är så dum så jag tror jag känner folk. Tror de bästa om folk. Jag vet inte, Behöver väl egentligen bara skriva av mig antar jag. Önskar att jag kunde stänga av min hjärna för bara ett litet tag. Bara sluta sitta och fundera på en massa skit som jag egentligen inte kan göra någonting åt. Det var som min tatuerare sa, "varför ångra något du ändå inte göra göra någonting åt, gjort är gjort"( dock menade han sina gamla tattoos, men iaf). Måste ju vara samma princip här, varför sitta och fundera på saker och ting jag ändå inte kan göra någonting åt? Måste ju vara bättre att bara inse att nu är det så här, och gå vidare, lämna skiten bara. Varför ska de vara så svårt för?
Ne Känner att det är en del saker att ta tag i nu, både roliga och mindre roliga saker. Hela jävla huvudet bara snurrar på mig just nu, vet varken ut eller in. Baaah kan inte bara stänga av mitt huvud bara för en liten liten stund så man kan få sig lite lugn och ro? Det vore ytterst trevligt!
Ne Känner att det är en del saker att ta tag i nu, både roliga och mindre roliga saker. Hela jävla huvudet bara snurrar på mig just nu, vet varken ut eller in. Baaah kan inte bara stänga av mitt huvud bara för en liten liten stund så man kan få sig lite lugn och ro? Det vore ytterst trevligt!
Älskling!
Imorgon får jag äntligen åka ner och träffa älskling igen!!!
♥
*längtar*
You're one twisted little fuck!
Nu kom fan droppen som bägaren att rinna över! Helvete vad förbannad jag är!!!
Jag är så jävla trött på folk som tror att det kan göra hur de vill, som tar sig friheten att förstöra andra folks liv bara för att de känner för det! Så jävla förbannad på folk som tror att de kan betee sig hur fan de vill och komma undan med det dessutom!
Vem fan ger dig rätten att gå in i en annan person liv och röra om deras värld tills den hamnar helt jävla upp och ner och blir helt skruvad? Vem fan säger att du, just du är så jävla mycket bättre än oss andra dödliga?
Jag är så less på detta nu, less på samtalen, less på att vara axeln man gråter ut på. Inte för att jag jag inte vill de, utan för det ska inte ens behövas! Självklart kommer jag alltid att ställa upp, det handlar inte om det. Det handlar om att man ska inte ens behöva hamna i den sitsen att man behöver gråta ut, behöver känna sig otrygg och rädd! Nu är de förmånga jag känner som hamnat här, för många som måste byta nr, bostad och gå runt och känna sig otrygga! Det är helt jävla sinnes sjukt! Vad fan är de för fel på folk?!?!?!
♥
Jag är så jävla trött på folk som tror att det kan göra hur de vill, som tar sig friheten att förstöra andra folks liv bara för att de känner för det! Så jävla förbannad på folk som tror att de kan betee sig hur fan de vill och komma undan med det dessutom!
Vem fan ger dig rätten att gå in i en annan person liv och röra om deras värld tills den hamnar helt jävla upp och ner och blir helt skruvad? Vem fan säger att du, just du är så jävla mycket bättre än oss andra dödliga?
Jag är så less på detta nu, less på samtalen, less på att vara axeln man gråter ut på. Inte för att jag jag inte vill de, utan för det ska inte ens behövas! Självklart kommer jag alltid att ställa upp, det handlar inte om det. Det handlar om att man ska inte ens behöva hamna i den sitsen att man behöver gråta ut, behöver känna sig otrygg och rädd! Nu är de förmånga jag känner som hamnat här, för många som måste byta nr, bostad och gå runt och känna sig otrygga! Det är helt jävla sinnes sjukt! Vad fan är de för fel på folk?!?!?!
Kommer alltid att finnas där för er, glöm aldrig de!
♥
Don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.
I know there’s a snake in my bed
eating its way through my head
I want to be normal, I want to feel safe
waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.
Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.
Snart lunch...
Japp nu är de snart lunch dags igen, och eftersom jag tjänar så jävla grova pengar flera miljoner i månaden minst så blir de lyx lunch för mig, de blir en yoghurt och en torr macka från pressbyrån, de är vad jag kallar lyx, jag menar varför snåla när man har pengar.. heh...
Det är en del som snurrar i huvudet nu som jag måste ta ställning till känner jag. Ska man bara köra på och se och de brister eller bär eller ska man bara lämna allt bakom sig där de hör hemma? Vi får se, sitter nu och väntar på ett mailsvar, när de kommer så får vi se hur det blir.
En sak vet jag iaf, nästa gång "idioten" som saken nu mera får heta så kommer jag att be honom dra åt ******.
Vill han förstöra sitt liv så gärna för mig, men dra inte ner mig i skiten för det.
Nej nu ska vi vara posetiva och glada eller va säger ni? Ny vecka nya härliga möjligheter!
Vad händer i erat liv denna höstvecka?
Måndag för i helvete!
Till och börja med vill jag tacka er alla som tittar in :) ser att ni lustigt nog bara blir fler och fler och vill tacka för att ni lämnar små spår i form av kommentarer, det värmer mer än ni någonsin kan förstå!
Ja då var helgen över igen och jag vet inte riktigt vad man ska säga, ska jag vara ärlig hade jag ingen lust alls att skriva något här idag. Men så när jag loggade in och såg att folk vart här och skrivit så fick jag en liten nytänding och nu sitter jag här igen :)
Helgen har varit både helt underbar och helt åt helvete. Mest bra dock som tur är. Vi hade en trevlig fredag förutom visa små saker. Det var nog mer lördagen som tog kol på mig, som jag skrev innan så hade jag ju lämnat ut min egna lilla histora till en annan blogg, visst hade jag väl tänkt på det innan men inte förens jag såg att den dykt upp svart på vit blev de verklighet på riktigt. Även om en sten lättade lite från hjärtat dygns det även ner en hel del just nu pga detta med. Det är skönt att ha allt ute i de ljusa men det är även jobbigt att folk ska se att man är "männslig" helt plötsligt. En liten del av stoltheten bryts ner, samtidigt som den byggs upp gradvis mer och mer när jag vågar ta steget och visa vem jag egentligen är och vad som egentligen försegår i mitt huvud.
Nu har jag även tagit de som jag ser är de största steget och överlämnat de hela till grabben, vi får se när han tar sig tid att läsa och om han kommer förstå sig på min små egenheter bättre efter det.
Som sagt mycket funderingar är det... Skriver lite mer senare under dagen...
Nu har jag tagit steget ...
Nu har jag äntligen gjort de, känns som en stor stor sten har försvunnit från magen äntligen. Nu har jag äntligen gjort de jag önskat jag kunnat göra redan sedan år 06/07 jag har skickat iväg min histora till någon helt främmande människa. Men det kanske var de som behövdes, sluta skämmas och börja bearbeta.
Det är dags att vi i dagens samhälle tar tag i det här nu...
Det är dags att vi i dagens samhälle tar tag i det här nu...
Ev kommer delar av min historia publiceras i en blogg här, men det känns faktsikt bra, även om jag just nu känner en ångest jag länge försökt undanhålla.
Titta gärna in i deras blogg, inte för att ev se om de skriver ut min historia en dag utan för att det tar upp viktiga saker.
http://klackarnaitaket.blogg.se/
Lot´s of love!
Bloggen?!
Sitter och funderar lite på varför jag startade denna bloggen från början, för mig var det ett sätt att bara få ut allt ur "systemet". Men så har det ju inte riktigt blivit. Det är ju mycket man håller tillbaka?! Eller iallafall jag, ska man fortsätta med denna bloggen? Ska man bara stänga ner? Kanske starta en helt anonym blogg där man kan vara helt och hållet öppen om alla tankar och känslor?
Tips?!
(hittade iaf en bild när jag var taggad en dag)
Någon som har noe tips på hur man blir av med vinter depp känslan?
Snusk godis?
Är det bara jag som tycker detta var totalt jävla klockrent eller?! Ska jag vara helt 100% ärlig ser jag inte riktigt problemet med det? "snusksnask" ?? What the fuck?!
Okej kanske inte är de lämpligaste men kan sälja i en tobaks affär, men och andra sidan så varför inte? Det är bara godis? Och om de nu råkar vara i formen av ett bröst eller en kuk så vad spelar de för större roll? Ungarna stötter ju på 10gånger värre saker varje dag de slår på tven eller tittar på topp hyllan med tidingar i tobaksaffären ;).
I varje tv program så verkar de vara en standard på minst 1 sex scen, eller en dödskjuting osv... Vad gör detta godis så mycket värre? Det är väl ändå värre att sitta och hjärntvättas med våld om nu så vara än lite godis i form av helt normala kroppsdelar på kroppen...
Själv tycker jag att det är klockrena, hade köpt minst 1 kg hahaha! Eller va säger ni?
Källa : http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6015551.ab
Äsch...
I guess...
